﻿tigtvis tagit med sig till skydd mot aftonluf-
ten, öfver det fuktiga gräset, Lucy satte sig
ned derpå så, att en trädstam kunde tjena
henne till ryggstöd och blickade sedan med en
känsla af räddhåga, som hon icke kunde be-
herska, efter sina följeslagarinnors i mörkret
hastigt försvinnande gestalter.